BENEA REACH – 10 år

Benea Reach fyller 10 år og feirer dette med konsert på Parkteatret i hjembyen Oslo 17. januar. Dette blir en dobbelkonsert der også de yngre vil få delta i feiringen. Eternal Terror har naturlig nok tatt en prat med den ferske tenåringen og bandets trommeslager Marco Storm.

Vil det skje noe spesielt på Parkteatret 17. januar? Blir det en helt vanlig konsert eller har dere planlagt mye ekstra?

Vi kommer att som vanligt göra vårt yttersta, det som blir lite speciellt är att vi kör den längsta giggen nånsin. Vi kommer att dra igenom det mesta av alla skivorna samt spela några låtar vi aldrig har spelat live. Det ska bli väldigt kul att köra "all ages" delen också, det var alltför länge sen sist. Parkteatret har alltid vart speciellt för Benea Reach, vi gillar att spela där.

Hvordan har disse ti årene vært for dere? Har det blitt som dere trodde? Er det noe som ble helt annerledes enn hva dere trodde da dere startet opp bandet?

Dom här åren har vart väldigt givande på många sätt. När man ser tillbaka så är det så många upplevelser som man har fått vara med om. Det har varit många dalar men också toppar och trotts att det kan ibland kännas som galenskap att skriva, öva, turnera som vi gör så har det vart värt det.
Det är också så många element utanför bandet som skall fungera ifall det ska gå bra. Då tänker jag bl.a. allt från skivbolag, booking, management o.s.v. som inte har så mycket med den kreativa processen att göra.

Dere har helt sikkert flust med gode minner fra plateinnspillinger, konserter, turneer og Spellemannsnominasjoner, men hva er det dere husker best?

Jag tror att det är som årstider. Efter skivinspelning kommer en liten paus och sen är det turne som följs av skrivande till nästa inspelning. Det är mycket blod, svett och tårar men helt otroliga minnen och möten med folk, kulturer och självklart sina bandmedlemmar.
Personligen tycker jag alla dessa årstider har nåt speciellt med sig. Om man skulle välja så är det väl live spelningar som är det jag trivs best med. Det var helt otroligt att få resa runt i Indien på en headliner turne för några år sen. Hänga med massa band, fans och resa runt i Indien och uppleva kaoset där kommer jag aldrig att glömma.

Hva med negative opplevelser? Er det noe dere kunne tenkt dere å ha vært foruten?

Det är alltid saker som inte går vår väg och det är klart att mycket av det hade vi gärna velat slippa att använda tid och energi på. Det som jag kan tycka gör extra ont är när turneer blir cancellerade. Dessvärre har det varit så för oss några gånger, det är bara att bita ihop och se framåt antar jag.

Hvordan har den musikalske reisen deres vært? Begynn med de første skrevne riff/toner og guide oss gjennom de tre skivene fram til i dag.

Jag och Ilkka kommer från en mer hc/punk prägad förtid. Vi hade några tankar om framtiden som inte passade vårt förra band så vi startade Benea Reach. Med "Monumnet Bineothan" så tänkte vi utforska ett mer mörkare och tyngre uttryck, gärna med vackra elementer i både ton som text. Vi var väl lite "i en dal" så att det var naturligt att få utlopp för dom känslorna. När vi var klara med den perioden så var det naturligt att öppna upp för lite mer framåt anda i albumet "Alleviat". Jag tror att vi vågade gå över några gränser som vi själva hade musikaliskt. Vi har alltid strävat att våga ta dom stegen men kände väl att vi kunde gärna ta några steg extra här. Både texterna och mycket av melodierna samtidigt som arrangemangen skiljer sig får första skivan. Alleviat är mer ljus, catchy och positiv. Under skrivandet av "Possession" så hade vi några medlems byten och nu är vi fler som skriver, det tror jag bidrar till den breda variationen som den nya skivan har. Här har väl vi behållit några av dom långa karakteristiska arrangemangen som vi hade i "Monument Bineothan" men också blandat in dom mer korta och catchy som i "Alleviat". "Possession" är väl den skivan som naturligt varierar mellan olika stilar utan att vi behövt att påminna oss att ta dom svängarna ut. Sen "Alleviat" så har vi ett kärt samarbete med Tue Madsen som har förstått oss från första riff och bidrar enormt till helheten.

Kan vi få noen ekstra ord om den nye skiva?

Uff, det var den längsta inspelningen jag någonsin kommer att vara med på. Jag vågar inte änns tänka hur många timmar vi fick tryckt ihop på den skivan. Det är så många detaljer, så många spår som breddar horisonten som har nästan knäckt oss arbetsmässigt. Men vad gör man inte för det man älskar.

Hvordan ser dere for dere Benea Reach om 10 år?

Vi är ett band som gillar att hänga sammen. Om det är i lokalen, hemma hos varann eller på scenen / i studio så trivs vi stort sett bra. Jag tror också att vi är som elefanter, vi går den vägen vi vill även om det blåser eller blir torka. Så för att svara ärligt så vet vi ju inte det men jag anar att vi har det trevligt sammen.

De to første skivene har gitt like mange Spellemannsnominasjoner – er det på tide med en Spellemann snart?

Ja, det hade varit stort.

Hvor høyt står egentlig en pris som Spellemannsprisen hos dere?

Det står ju högt uppe absolut. Som band hade det vart stort att ta den prisen absolut.

Metallen og metalmiljøet i Norge og verden har endret seg en del de senere årene. Black metal bandene har ikke en like sterk posisjon her hjemme og i alle fall ikke der ute i verden som den hadde og band som Leprous, Circus Maximus, Vulture Industries og Obliteration har tatt over popularitetsskalaene. Har du noen tanker rundt dette om hvorfor det har skjedd?

Det har väl svängt i alla år tror jag, det kan vara att folk är klara för nya ting. Det extrema har kanske spelat ut sin roll,

Er det ellers noe verdt å nevne fra Benea Reach leiren?

Det är en god del

https://www.facebook.com/beneareach