MAX (Lillasyster) – Mitt drömband är Lillasyster

Max Flövik, du vet den gærne nakne mannen som spiller gitar i Lillasyster, er nestemann ute i vår The G-String Series. Max har spilt gitar i drøye 20 år, han ble, som mange andre, inspirert av Metallica, Kiss og Dio i ung alder og har siden holdt fast på de inspirasjonene. Han startet opp Rallypack, forgjengeren til Lillasyster, sammen med Martin Westerstrand, Daniel Cordero og Ian-Paolo Lira. Der spilte Max cello, men etter at de byttet fra engelske til svenske tekster og tok navnet Lillasyster, tok Max opp gitaren igjen og resten av historien kjenner de fleste. Lillasyster er svorne Norgesvenner og stortrives på denne siden av grensen, og i løpet av våren og forsommeren blir de å se på ikke mindre enn 10 forskjellige scener rundt omkring i Norge. Det at en mann som elsker å kle av seg på scenen har et klesmerke som sponsor, er bare en at kuriositetene ved denne herlige mannen. Her er Max Flövik fra Lillasyster og hans bidrag til The G-String Series.

Når begynte du å spille gitar? Hvor gammel var du og hvilket band var hovedårsaken til at du begynte å spille gitar?

Jag började spela gitarr när jag var 12 år (1989), som liten lyssnade jag på all möjlig musik, alt från Kiss till Kraftwerk, men det var väl drömmen om att stå på scen och rocka med en gitarr som gjorde att man började spela seriöst. Kiss, Dio, och Metallica var nog de största influenserna.

Hva er det som gjør en gitarist unik? Er det feelingen eller teknikken? Det er mange som for eksempel ikke klarer Satriani, som er en sann mester når det gjelder teknikk!

Jag anser att det är feelingen som är viktigare än tekniken. Själv är jag ingen teknisk gitarrist utan spelar mer på attityd och feeling. Men jag älskar tekniska gittarister också, men det måste alltid finnas feeling med i spelet.

Hva var din første gitar? Har du den fortsatt?

Min första gitarr var mammas nylonsträngade akustiska gitarr av märket "Landola". Den har jag fortfarande. Min första elgitarr var en "Formula 1" av märket Hondo. Den gitarren lever inte längre. R.I.P.

Mener du at det er gitaristen som står for kvaliteten eller kan det være utstyret som utgjør det lille magiske?

Jag anser att det är gitarristen som står för den musikaliska kvaliteten och det magiska. En bra gittarist låter bra oavsett vilken utrustning han använder. Utrustningen kan göra gitarristen bättre, men det är inte det viktigaste.

Hva slags utstyr bruker du? Guitars…pick ups…amps…? Bruker du forskjellig utstyr i studio og når du spiller live? Hvis ja, hvorfor?

Jag använder Ibanez gitarrer, D'addario strängar, Planet waves kablar, Mesa Boogie förstärkare och JTS trådlöst. Jag använder samma utrustning i studio som live.

Din drømmegitar, hvordan ser den ut?…brand, pick ups, strings..alt!

Min drömgitarr är en barytongitarr baserad på Ibanez FR modellen, med lite hottare pick ups, gärna lite tyngre trä, typ lönn/ebenholtz. Med D'addario Prosteels strängar. En volym kontroll bara (ingen ton).

Nå skal du få sette opp ditt drømmeband…du skal selvsagt være med…..hvilke individer mener du ville passet som hånd i hanske til din stil?

Mitt drömband är Lillasyster, men om jag inte får svara det, så skulle det vara ett band bestående av Billy Sheehan på bas, Simon Philips på trummor, Jon Lord på Hammond, Chris Cornell på vocals.

Deltar du i komponeringen i bandene du er med i eller er du en performer? Hvor viktig er det for en artist og ha muligheten til å uttrykke seg selv? Jeg mener, hvis du for eksempel er med i et band kun som performer og kun uttrykker noen andres musikk og musikalske følelser…ville du taklet å ikke være med å komponere…å ikke ha muligheten til å uttrykke deg selv?

Jag är delaktig i komponeringen av musiken och bidrar med musikk till bandet. Jag tycker att det är väldigt viktig för en artist att få uttrycka sig. Jag skulle till och med vilja säga att det är en av det mest essentiella delarna av att vara artist. Men det är möjligt att kunna uttrycka sig utan att komponera musikk. Jag har en bakgrund som klassisk (orkester) musiker och då komponerar man ju inte musikk, men man får ändå uttrycka sig, musikaliskt.

Har du noensinne gått helt tom for ideer mens du har holdt på å skrive låter til et nytt album? Hvordan taklet du det? Hva ble løsningen?

Absolut har man haft svårt att komma på idéer, men det bästa för mig är att skriva kontinuerligt. Man kan inte sitta och vänta på inspiration. Kreativt arbete är lite som aptit, ju mer man äter desto större aptit får man. Ju mer musikk man skriver desto mer lättare blir det.

Har du noen endorsements/sponsoravtaler? Mener du at endorsements/sponsoravtaler er viktig for en artist?

Jag är sponsrad av Ibanez, Mesa Boogie, D'addario, JTS, Planet Waves samt klädsponsorer som TapOut. Jag är jätteglad att få arbeta med dessa fina märken och deras produkter och jag känner mig lyckligt lottad eftersom det är dessa jag tycker är bäst. Det kan vara bra för artister att få extrahjälp, men inte nödvändigt. Det kan vara en validation som kan vara skön att få som artist.

I løpet av alle de år du har spilt, har noe noen gang gått helt feil under en konsert? Hvis ja, hva gikk galt?

Det kan hända vad som helst under en konsert. Jag har trampat barfota i glassplitter, spelat naken, spräckt sångarens ögonbryn (två gånger) med gitarren, jag har slagit en kille blodig som försökte dra ner mig från scen och fått flaskor kastade på mig. Vad som helst kan hända. En gång spelade vi utan kravallstaket, då trycktes publiken upp på scen och välte omkull förstärkare, drog ut kablar och tryckte upp oss mot bakre scenväggen. Sen är det väl obehagligt när man ser att det är någon i publiken som råkar illa ut, blir klämd eller trampad på.

Dett var dett, og takk for at du svarte på disse enkle spørsmålene. Da er det bare en ting som gjenstår. Velg en gitarist som du beundrer og som du vil "plage" til å besvare disse spørsmålene??

Vivian Cambell.

http://www.myspace.com/bandetlillasyster