MY OWN GRAVE – Det handler om døden

At det finnes dødmetall band i broderlandet er ikke noen hemmelighet.  At det finnes en ny skole innenfor dødmetallen, som har beveget seg bort fra det vi tradisjonelt forbinder med Swedish Death Metal er vel heller ingen hemmelighet. Like lite som det er en hemmelighet at det finnes band som fortsatt holder seg til den tradisjonelle sounden og det tradisjonelle uttrykket vi har blitt vant til gjennom mer enn 20 år. My Own Grave er ett av disse bandene. De leverer usminket, rå dødmetall helt i tråd med det mange forbinder med dødmetall fra Sverige.  I forbindelse med bandets andre fullengder " Necrology " har vi tatt en liten ( ! ) prat med gitarist Anders Härén om Swedish Death Metal, iskrem og My Own Grave.

Kan du fortelle oss om de enkelte medlemmene i bandet og hva de gjør i bandet?

Hej Sigve, det här är Anders Härén i My Own Grave. Jag spelar gitarr och skriver alla texter. John Henriksson heter vår trummis som även är utbildad ljudtekniker och driver Studio Blastbeat där vi repar. Han bildade bandet tillsammans med mig och vår bassist Max Bergman. Stefan Kihlgren är vår andra gitarrist och även om han och jag är ungefär lika duktiga gitarrister och skriver lika mycket, så är han vassare på att skriva solon och stämmor, så jag antar att han är vår lead-gitarrist.  Mikael Aronsson, alias Aron, sjunger i My Own Grave och när han anslöt 2003 kan man säga att bandet blev mer komplett och det var då vi på allvar började hitta den musikaliska nisch vi representerar idag.

Kan du gi oss en kort historikk?

Bandet bildades i april 2001 och sättningen har varit intakt så när som på sångarbytet 2003 då Aron ersatte originalsångaren Ramin Farhadian. Arons första riktiga avtryck med My Own Grave är fjärde demon "Progression Through Deterioration" som gav oss ett kontrakt med Karmageddon Media. Vi renoverade de bästa demolåtarna och skrev ett gäng nya låtar (cirka 50% av materialet), och spelade in debutalbumet "Unleash" hösten 2004 i Necromorbus med producenten Widda (Demonical, Diabolical). Skivan släpptes i januari 2006, ungefär samtidigt som Karmageddon gick i konkurs, och vi blev utan hjälp med promotion och turnérande. I september 2006 fick vi en förfrågan från våra goda vänner i Setherial om vi inte ville haka på deras Europaturné i december. Det ville vi så klart men vi var redan less på Unleash och hade hunnit utvcklas en hel del musikaliskt. Därför spelade vi in "Unholy" som vi fick släppa i begränsad upplaga för turnén i december, och som Pulverised Records därefter släppte officiellt i mars 2007. Under vintern/våren 2007 turnérade vi i Sverige med God Among Insects och som support till Vital Remains i Sverige och Danmark.

Navnet… fortell oss om det, hvordan/hvorfor valgte dere dette navnet?

Betydelsen bakom My Own Grave är en slags paradox. Uttrycket att gräva sin egen grav är traditionellt negativt, men samtidigt gräver världen sin egen massgrav djupare och djupare, dag efter dag. Att i det sammanhanget gräva sin egen grav blir, i förening med LaVeys tankar om att styra sitt eget öde, istället något positivt. Det är strävansvärt att kunna ligga på dödsbädden och se tillbaka på ett liv man är stolt över. Under gravstenen med det namnet ruttnar man gärna.

Prosessen med å lage musikk, fortell oss hvordan dere lager nye låter…

My Own Grave är lite annorlunda på det sätt att vi skriver alla låtar tillsammans, hela bandet. Jag och Stefan gör riffen men vi fogar ihop dem, ändrar och arrar tillsammans på repen. När musiken till en låt är klar, spelar vi in en preprod som jag tar hem och skriver text till. Därefter lägger jag först "slasksång", sen går Aron in och gör sin version, och sen hamnar vi någonstans mitt emellan. Oftast gör vi små ändringar i antingen texten eller musiken för att få till helheten så bra som möjligt. Det här demokratiska arbetssättet är rätt så tidsödande, men resultatet blir att alla i bandet är jävligt nöjda med de låtar som tillslut hamnar på albumet vilket är viktigt eftersom det är vi som måste spela dem. Det skulle inte funka om jag till exempel kom dragandes med en färdig låt som John inte gillar, och som han sen måste sitta och spela om och om igen.

Hvor henter dere inspirasjon? Musikalsk og ikke musikalsk?

My Own Grave började som ett death/thrash band och Slayer har alltid varit en viktigt influens. Även om musiken idag är mer renodlad death metal har konceptet alltid varit detsamma: spela snabb jävla metal! Det är inte så att vi hela tiden försöker spela snabbare och snabbare, eller att vi försöker spela snabbare än någon annan. Det är energin och adrenalinet som man får när man blåser på i full jävla fart, som vi är ute efter. Medlemmarna i MOG lyssnar på allt från grind och punk till black metal, eller traditionell rock, och vi skrotar inga idéer utan att åtminstone pröva dem. Därför går det alltid att urskilja andra element i vår musik, till exempel black metal som vi lyssnar väldigt mycket på. På samma sätt som vi är stora fans av Immortal, diggar vi även Napalm Death, Vader, Carcass, och Darkthrone. Vi kommer aldrig hävda att vi sysslar med någonting "nytt och unikt", men jag tror att vi åtminstone hittade vårt eget sound, som vi vill låta, på Unholy. Man kan lyssna på Necrology, eller Unholy, och säga att det här är My Own Grave.

Hva er hovedinnholdet/budskapet i tekstene deres (dersom det eksisterer)?

Necrology är en temaskiva och handlar om döden och dess roll genom den mänskliga historien. Jag tycker att texten till titelspåret sammanfattar hela skivan ganska bra. Den handlar om hur de döda allt som oftast lyckas överskugga de levande. När en stor personlighet går hädan, odödligförklaras han/hon alltid av experter, media, etc. Och deras efterföljare kan aldrig mäta sig med dem förrän de själva dör, och historien eventuellt upprepar sig. Det fascinerar mig även hur historien hela tiden förvrängs, till exempel efter krig då segrarens version är den som hamnar i historieböckerna. Myt och legend  kan förvandlas till vedertagen sanning när den yttrats av tillräckligt många under tillräckligt lång tid, se bara på religion. Det sistnämnda är för övrigt vad "None Shall See" handlar om.

Fortell med egne ord om den nye skiva " Necrology"

När vi skrev Unholly hittade vi ett arbetssätt som passar oss bra, och framförallt hittade vi vår musikaliska nisch. Necrology är skriven på samma sätt och vi har helt enkelt renodlat vårt sound lite mer, samt att vi har lagt ner mer tid på att skriva både musik och texter. Vi är faktiskt förjävla nöjda med resultatet, och med Swanös och Jon Zigs bidrag! Swanös mix och master plockar fram nya kvaliteter i  låtarna, och ljudbilden han har skapat är en som en jävla vägg av skoningslös brutalitet! Han har lyckats jävligt bra med att få fram inte bara den tunga, malanade dödsmetallen utan även med att behålla skärpan i riffandet, inte minst i partierna med mer black metal känsla. Vi är också jäkligt näjda med hur Jon Zig lyckats inkorporera texterna både i omslaget och i det extra artwork han måladet till konvolutet. För mig är Necrology en solid skiva. Musiken, texterna, ljudet, artwork – allt hänger ihop.

Hva er målet med My Own Grave? Verdensdominans eller lokal superheltstatus?

Målet för My Own Grave är att komma ut och spela så mycket som möjligt, sprida vår musik, och träffa likasinnade metalheads. Livespelningarna är en stor anledning till att det här bandet finns över huvud taget, och vi försöker att alltid bjuda på en bra show. Vi har inga explosioner, rustningar eller svärd, och tyvärr inga nakna fruntimmer på scen (än), men vi röjer som fan och ger allt varenda jävla kväll. Att träffa andra dödsmetallare och våra fans är grymt kul och de som kommer på konserterna förtjänar ett ordentligt inrepat, kontrollerat, sjuhelvetes kaos, oavsett hur många eller få de är. För tillfället håller vi på att planera turnérandet för resten av 2009 och vintern/våren 2010. Det enda som är klart nu är att vi åker på en turné i centraleuropa i februari 2010 med Demonical, och att oktober 2009 är helt öde för tillfället.

Kan du fortelle oss litt om metalscenen i Sverige og sammenlign den litt med resten av verden?

Den svenska dödsmetallscenen startade ju för över 20 år sedan så den har haft lång tid på sig att föda generation efter generation med grymma band. Idag är den dessutom mer utspridd, och det finns ett stort death metal band i mer eller mindre varenda medelstor stad. Det innebär att efterfrågan på svensk dödsmetall är minst just i Sverige, och det känns ibland som det är lättare att få gigs utomlands haha. Jag försöker hålla koll på scenen och på alla bra band, och många av dem hänger ju med oss på Global Domination (Vomitory, Torture Division, Sanctification, etc.) så dom håller man ju reda på. Likväl som lokala band som Horde Of Hel och Syn:Drom, och kompisar som Godphobia och Daemonicus. Mitt intryck av den internationella death metal scenen är att det finns en bra sammanhållning, och att fansen börjar återvända. Det känns som att black metal- och hardcore-vågen knep många potentiella dödsmetallare på 90-talet, och sen på 2000-talet gjorde den nya vågen av amerikansk fusionmetal eller vad det nu ska kallas detsamma. Nu känns det dock som kidsen börjar hitta tillbaka.

Hva vet du om Death Metal scenen i Norge?

Jag är tyvärr inte så väl bevandrad inom norsk dödsmetall, när jag lyssnar på norsk musik är det allt som oftast black metal. Några bra norska death metal band som jag kommer på, på rak arm är väl Blood Red Throne och Zyklon. Kanske Aeternus och Keep Of Kalessin om de nu räknas som death metal? Jag gillar Armada-skivan som fan hur som helst, och jag gillade Come Death skarpt när den kom.

Til slutt… Hva er deres favorittiskrem?

Nogger och 88:an.

 

http://www.myspace.com/myowngraveyard