MARIONETTE – Ser ikke bakover

Marionette er for meg, et relativt ukjent svensk band fra Gøteborg. De ble dannet i 2005 og har frem til dags dato klart å beholde samme besetning hele veien, noe som er ganske sjeldent i dagens musikkverden. Bandet har på sin vei både vunnet og havnet høyt på resultatlista i flere forskjellige "national and international music contests" som det så fint heter.
De spilte tidlig inn en EP kalt "Terror Hearts", som var mixet etc av Fredrick Nordström (In Flames med flere). I 2008 kom de med debutalbumet "Spite", der de hadde fått god hjelp av sterke svenske producere som Simon Exner og Åke Parmerud. "Spite" ble mixet og mastered by Christian Silver (Sonic Syndicate).
Nå er bandet klare med et nytt album; "Enemies", som kommer i hyllene i oktober. I den forbindelse tok vi oss en prat med bandet. Det er bandets vokalist Axel Widén som har stått for svarene.

Først la meg få gratulere med nytt album, regner med dere er stolte av "Enemies"?

Tack! Och ja, vi är stolta. Vi ville göra en platta som tog allt vi börjat bygga på "Spite" till nästa nivå, och där har vi lyckats. Samtidigt är vi redan igång med diskussioner om nästa platta. Tittat man bakåt ser man inte vart man är på väg.

Du har en brutal måte å synge på, er det noen teknikker du bruker mye og øver du mye på denne måten å synge på?

Jag övar inte mer än på repen. Däremot har jag hållit på ganska länge; har vrålat metal i nästan 10 år nu. Då måste man hitta en teknik, annars dör stämbanden. För egen del kör jag väldigt traditionell black/döds-teknik, både vad gäller höga och låga growl. Vem som helst kan lära sig det. Gäller bara att lyssna på vad kroppen säger och inte ta i för mycket. Mina halsmandlar opererades bort när jag var barn. Ibland funderar jag på om det påverkat mitt growl, eftersom det i teorin borde skapa en större resonans i svalget. Fan vet. Men det hade vart tufft om folk började rycka ut sina halsmandlar för att growla bättre efter att ha läst den här intervjun.

Dere har holdt originalbesetningen siden starten, dette er ganske uvanlig i dagens musikkverden. Hva gjør at dere holder sammen?

Hälften av killarna i bandet har känt varandra sen de var fem år gamla, och varit nära vänner hela livet. Ur det kommer en gemenskap som jag tror är ovanligt stark; vet själv att mitt största problem innan jag kom med i MARIONETTE var att hitta en uppsättning musiker där personkemin fungerade bra. Men det finns problem med att ha känt varandra så länge också; killarna har egentligen inte hittat något nytt sätt att lösa konflikter på än det de hade när de var yngre. Detta innebär att de kivas som småbarn om alla möjliga triviala saker; vem som skall få sitta längst fram i bilen, vem som skall få den sista ölen, vem som har rätt att få ett gratisslag på någon etc. Ofta är det väldigt mycket sandlåda i bandet, så den största utmaningen är för oss som inte känt varandra hela livet att inte bli förbannade på de andra tre. Men det sköna är att ingen någonsin blir sur på riktigt. Vi vet var våra gränser går. Turnerandet har testat oss och vi har klarat oss galant. Ingenting kan få isär oss nu.

Det nye albumet "Enemies", er det noe dere har gjort annerledes på dette albumet sammenlignet med "Spite" ?

Som sagt ville vi ta allt på "Spite" till nästa nivå. Istället för att utvecklas åt ett håll försökte vi pusha oss själva åt alla håll samtidigt; mer melodiskt, mer hårt, mer tungt, snabbare, långsammare, mer extremt, mer tekniskt… allt, på en gång. Vi vill inte förenkla det vi gör eller reducera ner det till någonting mer lättillgängligt. Vi ville även skriva mer varierade låtar än på "Spite" för att få plattan mer dynamisk överlag. Sist men inte minst strävade vi efter en renare, tydligare produktion. Flera snygga aspekter av låtarna på "Spite" drunknade i slutproduktionen, vilket vi inte ville upprepa den här gången.

Hvordan påvirket det musikken og innspillingen, det at dere brukte Christian Silver på "Enemies", mens dere brukte Fredrik Nordström på "Spite" ?

Varken Christian Silver eller Fredrik Nordström har påverkat musiken. På både "Spite" och "Enemies" spelade vi in så gott som allt helt på egen hand, och ingen av dem bidrog på något sätt till låtskrivandet. Vi har helt enkelt inte råd att hyra producenter ännu. Däremot har Silver och Nordström påverkar ljudbilden överlag, då de jobbat med mixningen. Vi är nöjda med jobbet bägge två har gjort. Framför allt var vi extremt nöjda med "Spite" precis när den släpptes, precis som vi är med "Enemies" nu. Men som med "Spite" är jag övertygad om att vi förr eller senare kommer att börja höra saker vi med facit i hand skulle gjort annorlunda. Perfektionism är en nödvändig förbannelse många musiker dras med. För "Enemies" bidrog Nordström i första hand med en ren, tydlig och klar ljudbild. Detta var ett mål för oss, och då tror jag inte riktigt det går att bli missnöjd med Nordström bakom spakarna.

Er hele bandet med på hele prosessen, eller er det noen få som skriver musikken?

Aron och Anton (bandets gitarrister) gör grunden till all musik. De skriver enskilda stycken och låtskisser på egen hand, var och en för sig. Sedan träffas de och jobbar vidare med det här materialet, vilket leder fram till en förproduktion. Här kommer resten av bandet med sin input, och det är ofta här som vi formar klart låten. Sången kommer sist av allt. Jag har aldrig färdiga texter som jag försöker hamra in i musiken. För mig fungerar det mycket bättre att låta musiken bli en inspiration till texterna, och jag tror inte jag hade kunnat göra på något annat sätt.

Hva er dere mest fornøyd med selv på "Enemies" ? Er det noen sanger du vil fremheve, eller er det albumet i sin helhet?

Jag måste svara "albumet i sin helhet". "Enemies" är en konceptplatta, där musiken och texterna formar ett sammanhängande budskap som är oerhört viktigt för mig. Plattan försöker skildra individens kamp för att behålla sin identitet i ett samhälle som hela tiden, genom tysta överenskommelser, dolda regler, strukturer, kultur, religion, kön, etnicitet och traditioner strävar efter att forma och kontrollerar individens identitet. Detta berättas från individens perspektiv och beskriver en process som går från hat till alienation och våld till självhat och slutligen seger och oövervinnerlighet. Där någonstans finns själva kärnan i metal för mig. Jag kan prata om detta hur mycket som helst, men allt abstrakt dravel om koncept och mening betyder ingenting förrän varje individuell lyssnare gjort det meningsfullt för sig själv genom att relatera materialet till sina egna upplevelser. Gör det.

Dere er relativt nye for den norske metalfansen, Er det noe dere vil si til dem?

Se oss live. Då kommer ni att förstå. Ingenting som oss har funnits, någonsin.

Vil folk få oppleve dere live i Norge snart? Turneplaner?

 

Vi spelar i Oslo på John Dee den 18e november, en del av vår Skandinavien-turné med SHADOWS FALL och FIVE FINGER DEATHPUNCH. Kommer bli helt jävla grymt. Ses där!

 

http://www.myspace.com/marionettesweden